Är du AEROZO-kompatibel?

Du har köpt en sporttidning bara för att kolla tidsskillnaderna inför Tour-etappen.

Du ringade in bergspassen med penna redan innan starten.

Du tänkte uppriktigt: ”Idag kan det bli sidvind.”

Du har grälat med din mormor för att hon ville titta på en tv-serie istället för Tour de France.

För dig betydde juli reklamkaravanen, tv, helikopterljud, förkrossande hetta och tupplur framför en flat etapp innan slutspurten.

Du har skrikit ”VÄLTNING BAKOM!!!” över hela campingen trots att ingen tittade på Touren.

Du har väntat i timmar vid en nedförsbacke på en reklamkorv, en reklamkeps, tre tveksamma give-aways och att se ett fält passera i 70 km/h under exakt 4 sekunder.

Att se George Hincapie klättra lika snabbt som Ullrich chockade dig inte alls på den tiden.

För dig är Thibaut Pinot lite av en Zidane med hjälm.

Du tittar på Pinot-dokumentären som din syster ser Titanic.

Att se Froome springa till fots på Ventoux förblir ett historiskt ögonblick i modern idrott.

Jalabert förblir för evigt en legend som attackerade stående på pedalerna.

När någon nämner en gul blomma tänker du inte på en blomma, utan direkt på Sylvain Chavanel.

För dig varade Julian Alaphilippes gula tröja 2019 exakt tre och ett halvt emotionella århundraden.

För dig var Sandy Casar en riktig cyklist.

Du har försökt attackera i en parkeringsbacke efter att ha sett Virenque på tv.

Du vet exakt hur en tv-vinjett för Touren från 2000-talet såg ut.

Du trodde uppriktigt att märkessolglasögon ökade wattantalet.

Du har skrikit ”TA ETT VÄXLINGSPASS!!!” åt teven.

Du kan namnen på bergspass innan du kan namnen på vissa huvudstäder.

Du tittar ibland på en cykel lutad mot en vägg som andra tittar på ett konstverk.

Du har tagit en kurva och tänkt: ”Varning, Savoldelli-nedförsbacke.”

Du tycker fortfarande det är normalt att en cyklist attackerar 70 km från mål i 38 graders värme.

Du har cyklat stående i en campingbacke för att härma Pantani.

Du vet att en vattenflaska kastad av en proffscyklist var värd mer än en trofé.

Sedan februari googlar du regelbundet som om internet till slut ska ge dig svaret du vill höra.

Du har kollat startlistan för ett obskyrt italienskt lopp bara för att se om Pogacar var med.

När någon attackerar 82 km från mål vet du innerst inne att den kommer bli upphunnen… men du tror ändå på det.

Du anser att en tempolopp i regn automatiskt är ett konstverk.

Du har satt på en sportkanal klockan 2 på natten för att se om en Contador-attack i Verbier igen.

Du tycker att gamla korvhjälmar från 90-talet hade oändligt mycket mer karisma än dagens aerohjälmar i suppositorieform.

Du har tänkt: ”Han steker där” när du sett en cyklist lätt öppna munnen i en backe.

Du anser att Paris-Roubaix i solsken är en ofullständig version av Paris-Roubaix.

Du har kollat vädret på Ventoux mer seriöst än vädret för din semester.

Du kan kurvorna på Alpe d'Huez utantill… medan dina Alper mest var en skidsemester på någon backe.

Du kan känna igen en riktig klättrare, en falsk klättrare och en spurtare som ”begränsar skadan”.

Du har velat applådera någon bara för att de cyklade snyggt stående på pedalerna.

För dig förblir en smutsig gul tröja i höga berg ett av de vackraste föremålen inom världsidrotten.

När någon åker för fort ner för ett bergspass tänker du automatiskt på Belokis krasch.

Du avvisar tanken att ett barn ska behöva vänta tills det ”blir stort” för att köra en riktig maskin.